Och nu till fiaskot
Jag har aldrig varit skrockfull men nu, mina vänner, ska jag ge er en anledning att tro på detta förlegade skitsnack.
Häromdagen tog jag ju med mig min hund till Stockholm på en mycket lyckad dagsutflykt. Konstigt nog fick han lika mycket uppmärksamhet i storstaden; jag trodde att gatorna kryllade av söta hundar där ändå. Anyway. Det många kommenterade när de fick höra hans blandning var att han måste vara otroligt skällig av sig. Iiiiiiinte då, försäkrade jag. Vår valp har många hyss för sig men vi har i alla fall varit välsignade med tystnad. Hallelujah.
In my DREAMS!
Texas har sedan dess börjat skälla mer och mer. PÅ INGENTING! Först var det en hund som skällde så mycket på honom att han till slut började svara (tänk vilka tider), sen en högljudd bil, dörrklockan eller ljud i trappuppgången. Nu är det ALLT! Minsta lilla ljud. Minsta lilla tystnad. De senaste nätterna har han vaknat och skällt ett slag. Återigen, på ingenting.
Kul för dem...
Nog lärde han sig skall alltid, men fortsatte även utan kommando. Och ser jättebelåten ut. Alltså har jag väl gjort det hela värre!
Slängde upp honom i fönstret nyss då han fick för sig att skälla på trafiken. Så fick han se det som låter. Han var lite tystare så det kanske hjälpte. Kanske får han bo på fönsterbrädan i fortsättningen?
Någon som haft/har liknande problem? Vad gör jag för fel?
Stackars grannen pluggar hemma och dagarna och lär vara lagom glad. Dessutom måste han tro att vi är extra knäppa eftersom hunden var tyst när jag var borta (men det var ju grisöronen!!) och sen låtit som en mistlur.
Vad sött han är när sitter där i fönstret! Rexie älskar att sitta o titta ut genom fönstret.
Ensamträningen glömdes bort ganska mycket när Rexie var valp (bodde hemma hos mamma under sommaren). Så var iaf 9 månader när vi började ensamträna honom och det gick alldeles utmärkt. Från fem minuter upp till fyra timmar på några veckor. Precis när man har lämnat honom så kan ligga vid dörren o skälla lite eller varför inte yla (för det är ju såå roligt o yla). Men det brukar gå över redan efter 1 min o sedan somnar han. Han har aldrig hittat på några hyss medan vi har varit borta mer än en gång då han hittade lite papper i papperskorgen.
Rexie skäller när han är uppstressad men aldrig på andra hundar. Utan mer saker o ting som låter. Som cyklar eller skatebordar (som är ABSOLUT LIVSFARLIGA). Men han sköter sig för det mesta och det är sällan han skäller på en cykel mer än då tillfällen han är uppstressad. I början var det ganska extremt men övning ger färdighet vet du :)
Nä, det är svårt till en början att hitta ett sätt som just fungerar för din hund. En sak som jag har förlorat hoppet att det ska fungera med Rexie är inkallningar. Verkar inte spela nån roll hur mycket vi övar eller vad vi gör. Han blir så uppstressad när han är lös. Men han är ju inte direkt nån hund med mycket spring i benen. Sova o mysa är livet enligt Rexie :)
Jag tror att det är mognadssak med Texas och det värsta skallet kommer lugna ner sig. När Rexie skällde när han var liten lät det så löjligt o fortfarande gör. Som en liten myra som ska låta tuff.
Tyson skäller aldrig när det kommer någon och knackar på dörren däremot gör Enzo det desto mer. Tyson är en otroligt tyst Chihuahua som oftast bara skäller om han blir osäker på en hund. Enzo skäller mer och mer ju äldre han blir men har nog aldrig skällt på natten än så länge. Vet inte hur du ska göra men jag har alltid sagt tyst eller nej till Enzo när han skäller för mycket. Hoppas det ordnar sig
ja du, Zhalle är väldigt skällig när han blir uppspelt .. Eller pratglad kanske jag ska säga ;)
Nej men det bästa är att ignorera enligt mej då hundarna oftast skäller för att få uppmärksamhet. Kör detta med Atlas också och det funkar kanon, fast i början tog det lite tid då han var envis med att han visst skulle få matte/husse att se honom :P
Lycka till :)
Det första som kommer till mig är: Kanske han har kommit in i spökåldern? Då är ALLTING läskigt/konstigt/osäkert och det är bäst att skälla och försöka skrämma bort det otäcka. Saker som tidigare inte har varit något lurigt eller läskigt förvandlas till MONSTER!!! Hur gammal är han nu?
Jag är helt övertygad om att du inte "har gjort" något som har förstört honom. Han är ju en liten valp och han testar sina förmågor och sin omgivning och hormonerna kan ställa till det lite. Imorgon är han tyst, snäll, uppmärksam och ett underverk i lydnad. Så tänker jag efter en dag då jag tycker Kompis har krånglat/vägrat lyssna och/eller lyda. :)
Vi var ju också så nöjdå från början då vi hade en papillon som verkligen inte skällde. Han skällde typ 1 gång i veckan. Hur skönt som helst, pappisar som kan vara lite skälliga.
Jaja, sedan blev han ca 8månader. Efter det har han nog bestämt sig att skälla ikapp all det skällandet som han missade som valp...
Vi får se hur det går med det, när man bor i en lägenhet kan man liksom inte bara ignorera lillen när han får en skäll-attack t.ex sent på kvällarna.
Så lycka till med skällapan :)
Tänker också spökåldern! Det brukar avta! :D
