Yesterday...

...all my troubles seemed so very not far away.

Gårdagen var alltså lite motig. Jag var väldigt sjuk i kroppen och Texas var lite sjuk i huvudet. Typ.
Morgonen var en kamp och jag hade inte långt till tårar ibland när jag bara ville sova och Texas bara ville tugga sönder lägenheten. Självklart inser jag ju att det var jag som gjorde allting värre genom att ha absolut noll tålamod och en något otrevlig röst.
Jag vet.
Jag skäms.
Dagen till ära hade min cykel, som varit inlämnad på reparation, blivit färdig att hämtas. Jag hade tänkt ta med mitt lilla underverk till voffsing, som vanligtvis sussar snällt i famnen när jag bär runt på honom. Helt problemfritt, med andra ord.

Försök 1: Efter en ordentlig liten rastning lyfter jag upp Texas för att ta honom de 50 metrarna till cykelgubben. Han sprattlar och gnäller (Texas, alltså, inte cykelgubben) och jag står stilla och håller honom tills han lugnat ner sig innan jag släpper ner honom.
Försök 2: Se försök 1
(Ett ögonblick, Texas bet precis sönder mitt tangentbord... )
Försök 3: Det slår mig att Texas förmodligen blivit en väskhund eftersom... ja, nej jag hade egentligen ingen orsak att tro det. Jag låter alltså den stackars hunden kliva ner i en minst sagt rymlig väska och provlyfter lite. Nemas problemas. I kanske två sekunder. Sen tycker Texas att det är dags att åter demonstrera att han faktiskt har fyra fullt fungerande ben och därför kan gå själv. Han hoppar ur väskan.
Försök 4: Som du vill, min lilla hund. På med koppel och ut genom grinden. Vi har ännu bara koppeltränat ordentligt en endaste gång utanför gården, vilket är anledningen till att detta kom som nummer fyra i försöken att ta sig till den där jäkla cykeln. Anyway. Som för att håna mina tidigare försök trippar Texas gatan fram som ett litet koppelgeni. Två gånger är det något väldigt intressant på andra sidan något igenomkrypbart staket men annars gick det över förväntan. HÖGT över. Hemvägen var om möjligt ännu mer fantastiskt då jag skulle balansera hund och cykel. Smärtfritt!

Sedan somnade han en stund på min axel med nosen insnuttad under min haka.


Tur för dig att du är så himla söt, lilla monster. Särskilt när du sover!

Kommentarer
Postat av: Trican

Vad duktig han var sedan då:)

2009-10-15 @ 10:44:25
URL: http://www.metrobloggen.se/tila
Postat av: Elin

Det slutade ju lyckligt iaf! :)

2009-10-15 @ 11:41:44
URL: http://elinoenso.blogg.se/
Postat av: Carina

tur att du fick hem både cykel och hund hehe så typiskt hundar varför göra det enkelt

2009-10-15 @ 16:40:52
URL: http://tysonochganget.blogspot.com/
Postat av: linaa

hihi låter som du har fullt upp med lillen;) så söt!!!

2009-10-17 @ 10:43:57
URL: http://linaabjornemalm.blogg.se/
Postat av: Anna & Kompis

Ha ha ha - underbart roligt skrivet! :D Vad duktig han var som kunde gå så fint i kopplet! :)

2009-10-17 @ 12:39:01
URL: http://kompismedflock.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback