Texas och jag

Viljan att motbevisa är en mycket fördelaktig egenskap. Efter inlägget imorse höll jag en liten diskussion med mig själv.

Sara: Sannolikheten för att du ska få något gjort idag känns rätt liten. Tur att du kan leva på ditt utseende i framtiden ändå. Psykolog lär du ju inte bli.
Sara: Jag ska VISST bli psykolog. Har du inte sett mina betyg från nian kanske? Jag är faktiskt sjukt studiemotiverad!
Sara: För du var ju bara tvungen att städa badrummet igår när du egentligen skulle plugga?
Sara: Jamen du såg ju hur det såg ut!
Sara: Och hämta ner vårkläderna från vinden?
Sara: Det är ju faktiskt redan januari...
Sara: Och baka bröd?
Sara: Vadå, måste man svälta bara för att man är student?
Sara: Nej, nej, du kommer säkert att bli en superbra psykolog. Du får helt enkelt förklara för dina patienter att du tyvärr inte vet vad kognitiv beteendeterapi går ut på men att du minsann bakar det mest fantastiska av bröd.

Efter detta givande samtal med... ja, med mig själv, kände jag att det var dags för lite motbevisning. Självklart har jag självdiciplin! Jag tycker bara att det är onödigt att slösa med den.
Dagen har alltså sett ut som följer:

9:50
Studerande under vördnandsfull tystnad

11:05
Lunch och promenad till stan för att ragga studiesällskap

12.15
Stenhårt och effektivt studerande med kursare

15.00
Promenad till stan för att dumpa av studiesällskap och tacka för god insats

15.00 ---> Nu
Verkligen ingen aning. Troligtvis studier, med tanke på vilken självdiciplin jag demonstrerar idag!

Nu är jag rätt övertygad om att jag kommer att vara färdig psykolog inom ett par år eller så. Eventuellt påbörjar jag en annan utbildning parallellt, för att vara så tidseffektiv som möjligt. Varför gå här och skräpa när det finns kunskap som bara väntar på mig!

Det är inte alla som är så produktiva som jag. Vissa ligger bara i värmen och myser. Slacker!