Lättrörd
Först springer jag och Texas ner en snabbis för att kissa (när man är småbarnsförälder säger man ju "vi" om precis allting) och när vi är på väg in får Texas syn på en hund på andra sidan gatan. Min älskade hund har blivit väldigt duktig på att lyssna på matte när främmande hundar kommer men är det någon han träffat förut är man inte lika populär. Detta var mycket riktigt en hund vi träffat förr och efter att vi tvåbeningar hejat igenkännande kom de över för att hälsa. Hundarna blev överlyckliga och vi stod och pratade en stund om allt mellan hundhimmel och jord.
Nästa runda är vi ute och busar ett tag. När mina fötter börjar tyna bort går vi hemåt. Nästan hemma ser vi en annan hund på väg runt hörnet. Hundarna hinner få syn på varandra och börjar dra mot varann. Den andra hundens husse försöker få sin hund på andra tankar och även jag försöker nå fram till Texas. Men icke. Väl runt hörnet ser jag att det är Macken, en favvis från förr. Husse försöker ta sin hund därifrån men när vi kommit lite närmre spricker han plötsligt upp i ett leende och säger "men det är ju ni!". Hundarna blir alldeles till sig av glädje över att få hälsa och jag och husse står och pratar i evighet om valptänder, farliga små hundar (typ Texas), hundägande, färgteckning, freestyle osv osv. Jag älskar ju att träffa nya hundar och människor, men det är något visst med att kunna gå runt och hälsa igenkännande på dem man möter. Man känner sig lite som en del av någonting.
Är jag larvig som sen går hem med ett leende och tycker att världen är ganska fin?
Härligt med massa gott och trevligt folk =)
Sånt vill man ha mer av =)
Tycker oxå om att träffa på "gamla" bekanta. Kul att stå och prata om allt som hänt med hundarna sedan sist :-) Det är väl mysigt att du uppskattar dom små sakerna i livet, det är ju ändå dom som förgyller mest i längden. Ha en bra fredag
Snarare underbar som hittar allt positivt i de små detaljerna. (Opartiskt)
Sånt gillar vi inte! ;p
Va roligt! :)
Nja det var jag nog inte, jag var rädd för att göra fel, osäker. Mycket som jag gjort som jag ångrar i efterhand, lätt att vara efterklok :P
Gör självklart fortfarande fel..
Livet går ju ut på att lära sig, aldrig är man full lärd :D
Haha jadå, Atlas har ju också bitit på saker, men som tur är har jag tagit honom in action och då har han än så länge inte gjort om det :P
Haha Ja det får vi! Ja det skulle vara skoj att höra vad dom tycker om våra hundar :)
Hahaaha! Ja det är väl inte så hemskt som det låter ;) Han kommer nog förälska sig riktigt ordentligt i Texas när sommarn kommer, då är han lite äldre och kanske lugnare ;)
Jag längtar också, förutom till fästingarna, blä!
Nej! Det är underbart! Jag älskar att kunna heja och veta vem det är, vad hunden heter och kunna prata. Det blir ju ganska lätt att prata, man har alltid ett samtalsämne, hunden. :)
Jag håller med fullständigt, jag blir så lycklig när vi har gått på en härlig promenad och hon har träffat vovvekompisar och fått busa. Då myser matten i mig till 100%. Härligt att man kan träffa människor som man egentligen inte känner (och aldrig hade pratat med om det inte vore för att bägge hade hund) och bara prata lite. Vem vet, det kan vara en vän för livet som man träffar där ute på promenaden! :)
