Ett nytt år

God fortsättning eller gott nytt år eller hur man nu brukar säga. Hur mår ni? Givetvis mår jag, som förra inlägget antyder, inte särskilt hundra.

SKOJA!

Medan de allra flesta som ligger och ångrar gårdagen har druckit får lilla jag ligga och ångra att jag ändå åt den där lilla köttbiten. Vanlig mat gör med min mage vad alkohol gör med andras. Klart värt att alltid bli "bakis" utan att ha druckit, liksom. THANK YOU, kroppen.

Dagen har spenderats med söt släkt och jag har äntligen återfått min älskade pälskling efter nästan ett dygn isär. Jag sög ivrigt på vartenda berömmande ord mamma hade att säga om min lilla plutt. Han har varit duktig och han är cool när det gäller smällandet. Visst blev jag avis till tusen när jag ringde idag bara för att höra att gänget var ute på långpromenad vid vattnet, men jag tröstade mig med att jag är så osjälvisk som lät honom slippa storstadshetsen (här i metropolen Uppsala).

Ja, the things I do for my dog...

Nyår!

Sambon var som sagt ute igår för att köpa det allra nödvändigaste till nyårsfirandet. Jag anade oråd redan när han ringde för att höra om vi har någon iskross. Snabbt intygade jag att vår mixer är fullt kapabel till det mesta, och att vi absolut inte behöver en ny, men jag förstod att han skulle hitta andra hål att fylla.

Mycket riktigt.


Allt som behövs för två personer (varav en knappt klarar av att dricka alkohol) på ett nyårsfirande. Vid varje sak han plockade fram argumenterade han glatt för att detta var ett billigare alternativ än en drink på krogen. Inte för att jag förstår hur sprit och tillbehör för 1500:- kan vara billigare än en drink på krogen, men jag har väl alltid råkat ut för budgetdrinkar när jag varit ute. Sambon har ju alltid varit den mer ekonomiskt lagda av oss båda så jag får lita på honom.

Ja... Gott nytt år då.

Oh no!

För att ytterligare spä på oturligheterna visar det sig att jag missat Victoria's Secret Fashion Show. Varför sa ni inget?!
Jag älskar att titta på det programmet eftersom modellerna påminner så mycket om mig själv. Samma kropp, definitivt samma längd (jag brukar låta benen vara dubbelvikta till vardags), samma hår, verkligen, och så samma underkläder.
Varje år händer det att någon ringer till mig för att de är helt säkra på att de sett mig på tv. Börjar bli lite jobbigt, faktiskt.


Såhär ser jag ut en måndagskväll strax innan sängdags.

Lömskhet

Det finns vissa här i världen som är så lömska att man nästan inte står ut. Min hund är en sådan. Imorse väckte han mig för att släpas ut i kylan så att han kunde uträtta sina behov samt skita i att komma på inkallning och istället springa fram till främmande hundar. Inga konstigheter.

Så kommer man tillbaka in i värmen där lilla monstret får mat och kärlek. Vore det för mycket att begära ett ynka litet tack tillbaka? Tydligen.

Den lilla lömskingen springer nu istället till sängen och kryper nöjt upp hos Sambon istället. Kvar blir en ensam liten matte, som egentligen borde sova för att orka med kommande natt, men som istället tappert steg upp och förberedde morgonens äventyr.

Efter allt jag gjort för honom...
Är detta tacken?

Könsroller

Nu mina vänner är det dags för ett ämne som upprör, nämligen könsroller! Idag är jag verkligen ett offer för kvinnoförtrycket. Hör själva:


Sambon har flängt runt i staden hela dagen för att fixa allt inför nyårsafton. (Hur svårt kan det vara? Typisk mansgris.)

Själv har jag stått vid spisen nästan hela dagen. Fixat blodpudding och haft mig. Jag har även skött bloggen och vikt lite tvätt. (Det är väl anmärkningsvärt att jag får fixa blodpudding, bara för att jag är kvinna)



Jag trodde aldrig att jag skulle bli typen som lät mig förtryckas. Sorgligt är vad det är.

Pugge

Idag har jag inte gjort mycket annat än blodpudding.



Mycket blodpudding.



Och ännu mer blodpudding.



Känner mig rätt nöjd med dagens insats faktiskt.

Sjukdom, du hemska påfund

Har legat sjuk och utslagen hela dagen. Texas har försökt hjälpa till genom att pussa mig i ansiktet och hugga mig i händerna så det ska nog gå bra det här. Det känns redan lite bättre.

Såhär har Texas alltså inte sett ut idag:


Nymodighet

Jag har inte bara världens bästa hund och Sambo, jag har även världens bästa föräldrar! Galet lyxigt, jag vet. I julklapp fick jag och Sambon, bland mycket annat, denna vackra manick. Thank you parents!



Välkommen till framtiden, liksom! Här han man stått och knådat degar med sina bara händer som värsta Kulla-Gulla och så plötsligt kommer något som gör det åt en! Hallelujah!
Den invigdes förstås igår och vips så hade vi bakat två bröd. In no time! Jag bara stod och slängde i skiten (ingredienserna) och så plötsligt var degen klar. Dagens teknik alltså...

Det där med rea...

Jo, alltså... I don't do rea. Inte alls. Absolut inte.
Trots att kassarna i hallen försöker säga annat tänker jag fortsätta att hävda att jag aldrig hittar något på rean.


Usch, jobbigt det blev nu...


Jag har bara ett råd till er, mina vänner. UNDVIK SOLO TILL VARJE PRIS! De har en sån där läskig rea som får en att tro att man gör klipp på precis allt (vilket man ju också gör. Sjukt bra priser).

REA

Tog ett par timmar på rean idag. Helt klart ovärt. Allt jag spanat in var det såklart fortfarande fullt pris på och dessutom var min storlek slut överallt. Inte ens strumpbyxor kunde jag hitta. När jag var ung tycker jag mig minnas att det var roligt med rea. Det var tider det...

Förövrigt har Texas nästan flyttat hemifrån så mycket som han är ensam hemma nuförtiden.

Ensamhetsträning - CHECK!

Dessutom väger han nästan fyra kilo nu, lilla klumpen.

Stor hund - CHECK!

Tänderna börjar falla ut också så snart är vi kvitt huggtänderna.

Kroppsdelar utan sår - CHECK!

Jag minns knappt sist vi fann en kisspöl inomhus (förutom den ingrodda jag hittade för några minuter sen, men den räknas ju inte). Det känns som ett helt annat
liv.
Rumsren hund - nästan CHECK!

Texas höll sig till mig och Sambon idag när vi var ute och lekte, TROTS att en rottweiler gick förbi och såg superspännande ut.
Superlydig hund - CHECK


Tja, what can I say? Livet leker. Vi har bara några små detaljer kvar innan hundägandet är en dans på rosor.


Några huggtänder sitter fortfarande kvar och de används alltmer flitigt.

Sår på alla kroppsdelar, ärr på läppen samt en snygg reva över kinden - CHECK!

Texas är väldigt noggrann med att skrämma alla osynliga spöken på flykten.

Jobbigt skällig småhund - CHECK!

Sjukt efter...

... är vad jag är när det gäller bloggläsning. Om det dyker upp högst irrelevanta kommentarer på era bloggar; var icke rädda! Det är bara jag som catchar up.


Har förövrigt fått hem en massa gamla bilder då min dator hos föräldrarna gavs bort. Tänkte bjuda på en bild från typ 2004 på mig och min kungspyton Hugo. Sjukt snyggt!



Strålande juldag

Juldagen inleddes med besked om farfars bortgång. Därför blev första anhalt sjukhuset där de gjort honom fin så att vi kunde ta farväl. Det blev tårfyllt men skönt. Ett väldigt fint avslut.

Efter ceremonin åkte vi till pappas jobb Sigtuna Stiftelsen för det årliga julbordet med släkten. Tydligen har vi gjort detta varje år, trots att jag så muntert konstaterade att det skulle bli spännande att prova deras julbord för första gången. Det lönar sig minsann att bjuda mig på festligheter för jag blir lika glatt överraskad varje gång. Det är bra skönt att vara lättroad.

Texas lämnades hos Sambons föräldrar och jag är stolt över att kunna meddela att han skötte sig exemplariskt.

Dagen till ära var jag klädd i Sambons gåvor och för att riktigt demonstrera vilket mirakel till karl jag har så bjuder jag på en bild:



OBS! Min Sambo är inte till salu.



Då Jesus föddes dog min farfar

Imorse somnade min älskade lilla farfar in. Det blev en annorlunda jul. Vi fick ha en liten avskedsceremoni imorse på sjukhuset. Lilla farfar såg äntligen fridfull ut och jag hoppas att han har det bra nu.
Vila i frid, farfar.

http://www.styrsopingst.se/res/Default/kors.jpg



Hoppas ni alla har haft en underbar och levande jul.

Farväl

Idag for vi till sjukhuset för att ta farväl av älskade farfar. Hans lilla kropp fungerar inte och att han fortsätter att klamra sig fast vid livet är ett under. Han har överlevt trots alla odds ett stort antal gånger men denna gång verkar vara den slutgiltiga. Han har länge varit sjuk så man tror att det ska kännas ganska väntat men ändå är det så svårt.
Hur tar man farväl av någon som alltid har funnits där?

Nu är vi hos familjen och njuter av stundande juletid. Texas studsar runt och är en självklar glädjemaskot. Snart ska jag ta med honom ut på en promenad i snön. Det är så härligt att komma ut i tysta villaområden när man är van vid ständigt trafikbrus.

Hoppas ni alla får en underbar kväll. Pussa och krama era nära och kära lite extra. Man vet aldrig hur länge man får ha dem så passa på och njut!

Dagens bästa

Eftersom vi har tränat Texas att kissa på kommando försöker vi att undvika att använda det ordet inomhus. Alltså har det funnits behov av alternativa uttryck.

Sambon har nu uppfunnit det ultimata uttrycket:

"Jag är lite nödig där fram"

För alla er som vuxit ifrån kiss-och bajshumorn kanske detta inte låter så roligt men vi tycker att det är SKITKUL!

Vackraste Texas

Trots att han biter mig i läppen, skäller på spöken och äter upp vårt hem är han den finaste hund jag kan tänka mig. I Sverige firar vi ju inte Thanksgiving, men jag tycker att all form av tacksamhet bör uppmuntras under årets alla dagar. I juletid brukar det finnas extra mycket att vara tacksam för. Med den tanken i bakhuvudet väljer jag att skriva mitt inlägg i tacksamhetens tecken. Jag är så himla glad att jag har min lilla hund här i mitt vackra, nästan uppätna, hem.

Jag tänkte att jag skulle göra en lista på det som är allra bäst med Texas.
Kan inte ni göra det, ni också?

Det vore så kul att se vad alla uppskattar mest med just sin hund.

  • Han sover på mitt huvud eller tätt intill.
  • Han somnar i bilen/bussen/tåget och verkar mest tycka att det är mysigt när det skumpar lite.
  • Han är oftast tuff på nya platser och i nya situationer. Uppspelt och nyfiken, ja, men inte rädd.
  • Han älskar alla människor och pussar helst på alla han ser.
  • Tycker någon att han är söt blir han alldeles till sig och vill helst flyga upp i famnen på den personen.
  • Han orkar allt och har definitivt mycket motor, trots smidig förpackning.
  • Han är det perfekta promenadsällskapet och den idealiska lekkamraten.
  • När han blir trött vill han helst krypa ihop i famnen.
  • Han är löjligt lättlärd och verkar älska att lära sig nya saker.
  • Han är den vackraste hund som finns!

Vad är det bästa med era hundar?

Rim

Såhär innan jul brukar jag gå runt och rimma lite i huvudet för att värma upp inför julklappsrimmen. Innan jag träffade min Sambo hade jag aldrig rimmat på ett paket, men eftersom jag älskar att skriva och dikta hakade jag mer än gärna på Sambons familjs jultradition. Numer rimmar jag på alla mina paket (och även på en del av sambons ;)). Rimmen brukar bli uppskattade av alla utom syster som tycker att de avslöjar för mycket.
Visst ger rimmen ännu en ledtråd till vad paketet rymmer, men jag ser julklappar som mer än bara ett "måste" och tycker att ett väl genomtänkt rim förstärker känslan av att det är en speciell present till just den personen. Det visar att det är lite extra tanke bakom.

Ibland hoppar de perfekta rimmen fram i huvudet och då gäller det att springa till närmsta penna eller dator. För fem minuter sen landade Sambons rim på papper och jag är väldigt nöjd. Föräldrarnas är nästan klara och systerns skrev jag förra veckan (hon får väl vägra att läsa om hon vill). Lillebrors rim är på gång.
Åh, vad jag älskar julen (trots att jag inte ler)!



http://images.pricerunner.com/images/i/christmas-2007/presents-02.png

Rimmar ni på era paket?


Ett leende till jul

Dagens inlägg skulle jag vilja tillägna min förr så oförstörda överläpp. Jag saknar dig.

Jag har nu ett hack i läppen. Min läppkontur är bruten, som läkaren så fint uttryckte det. Vi har nämligen haft fint hundbesök här idag. Både Lina och Mikaela kom med sina små sötnosar och Texas var som vanligt extra fäst vid rottisvalpen Luzza. När de andra hundarna började komma till ro var det fortfarande full fart på Texas och han försökte förtvivlat få igång Luzza trots att Lina höll på att hjälpa henne att bli lugn och fin. Jag gjorde därför en ansats till att göra detsamma med mitt monster till hund. Han högg och högg och högg efter mina händer och kunde verkligen inte förstå vilken vidrig människa som skulle hindra honom från att terrorisera övriga hundar på plats. Jag vet knappt vad som hände men plötsligt vände han sig om och högg mig i ansiktet. Den äckligt vassa tanden fastnade i läppen och rev upp den. Hålet blev inte så långt. Men djupt.

Min vana trogen tog jag det som en karl.
Eller inte.
Jag grät hysteriskt.
Why me? What have I done?

Alla möjliga fullständigt logiska tankar rusade genom huvudet. Konstigare människor har ju uppfostrat valpar; vad gör jag för fel?!
Sure att läppen blödde. Värre har man ju varit med om. Chocken låg i att det var min bebis som högg mig. Det var inte så jag tänkte mig det när jag skaffade hund.

På akuten var det tydligen väldigt svårt att bestämma om jag skulle ha stygn eller inte. Såret krävde ju stygn, men är det en hund som bitit vill man inte sy i onödan på grund av infektionsrisk. Till slut fick jag sys ändå. Läkaren var så vänlig och förklarade att de skulle skippa bedövning eftersom även den skulle göra sjukt ont. Tack för den infon, tänkte jag. "Ja, läpparna är ju så känsliga så det gör jätteont att lägga bedövning så det är lika bra att vi skippar det", fortsatte han. JATACK, det räcker, tyckte jag.
Så fick jag något slags skynke över fejset med hål för munnen och så sa sköterskan att jag skulle knyta händerna riktigt hårt och vara beredd på smärtan. Så stack de. Järnspikar, vad det kändes! "Jag vet, det känns förjävligt", sa läkaren medan nålen åkte in i köttet. Lustigt uttryckt av en läkare, förövrigt. Och TACK ÄN EN GÅNG FÖR INFORMATIONEN.

I alla fall. En stelkramsspruta och en kartong med antibiotika senare var jag fri att åka. Nu får jag inte le förrän på julafton då det blir återbesök för borttagning av stygn. Tydligen kan såret gå upp och då blir det nålen igen. Alltså blir det tråkminer fram till jul. Jag är ju rätt person att säga det till...


Såhär ser jag alltså ut fram till jul


Och såhär ser min stackars läpp ut.
http://linaabjornemalm.blogg.se/

Myselimys

Oh vad mysigt jag har det! Snart kommer Sambon hem och då ska vi fira att han fått semester. Hurra! Jag tänkte även ta tillfället i akt att ge honom en av julklapparna. Alltså en grattis-till-semestern-klapp. Det får man väl?

Jag tänkte dessutom att vi skulle se någon mysig film tillsammans. Utbudet kändes rätt klent och jag har ingen fantasi för att ladda ner hyra. Då, till min lycka, snubblade jag över denna pärla i tv-tablån:

http://www.se.nu/ve/re/700/123115.jpg

Amerikansk komedi från 2005. Sarah Nolan är en nyligen frånskild kvinna i 30-årsåldern. Hon har en familj som inte kan låta bli att lägga sina näsor i blöt när det gäller hennes privatliv - eller snarare brist på privatliv. Efter att hennes syster skapar en profil åt henne på datingsiten PerfectMatch.com, går förskolläraren Sarah ut på en rad skandalösa och roliga dater. Men kommer hon att träffa någon som uppfyller det viktigaste villkoret, någon som älskar hundar?


Kvällen är räddad! Jag är skitnöjd och tror att Sambon kommer att få en höjdarkväll.

Grattis till semestern, älskling!

Julklappsmys

Nu börjar en av mina absoluta favoritstunder på hela året. Julklappsinslagning! Att slå in klapparna är minst lika roligt som att köpa dem. Det enda jag inte gillar är att behöva vänta nästan en hel vecka med att ge dem.


Julmusiken är på och inslagningsmaterial framplockat.

Och hunden har jag precis där jag vill ha honom:




Tidigare inlägg Nyare inlägg