Texas och jag

Ännu en dag av flyttstök är i full gång. I en värld där man har en vecka på sig att måla ny lägenhet, flytta, tömma gammal lägenhet existerar inte sovmorgnar. Varje minut är värdefull! Effektivitet är nyckelordet.

Detta tog vi fasta på under gårdagen, min vovve och jag. Jag menar, vad är mer effektivt än att ha en trött hund så att resten får jobba ifred? Inte mycket, mina vänner. Inte mycket.
Gulliga Lina ordnade en liten hundträff så igår eftermiddag mötte jag upp henne, hennes minichihuahua Wilda och rottisvalpen Luzza samt Mikaela med sin minichihuahua Rio.

Jag har aldrig sett min hund så lycklig!

Texas var lite blyg först och tyckte att dessa konstiga katter var lite väl trevliga. I stort sett den enda erfarenhet han har av möte med andra djur i hans storlek har varit katter som lömskt attackerat honom bakifrån. Alltså var det lite nervöst att nosa varandra i baken, men när han väl kommit igång ville han aldrig göra annat. Han betedde sig som en riktig hund! Mommy was so proud!
När vi kommit fram till öppna ytor lät vi hundarna (förutom Luzza) bekanta sig i egen takt, vilket i Texas värld betyder RACERTAKT! Han sprang och sprang och sprang och sprang. Och när ingen annan längre orkade/ville springa med honom så sprang han lite till med svansen i topp! Roligast var nog när han busade till det med Luzza i slutet. Där gick det lite vildare till. Texas verkade älska det. Finns det något bättre än att se sin hund så lycklig? Äntligen fick han vara hund på riktigt.

Det enda som möjligtvis är härligare än att se sin hund glad är att se sin hund trött. Även det fick jag nöjet att göra igår när vi kom hem.




Och tröttheten sitter kvar än. Texas ligger utslagen i sängen:

Ja ni, gott folk.
Alldeles nyss inträffade ett mirakel. Det känns fortfarande ofattbart.

Efter att ha varit ute på en fantastiskt lyckad liten koppelpromenad samt spårat några skinkbitar på den inhägnade gräsplätten här intill var vi tillbaka i hemmet, nöjda och lyckliga. Som tack för trogen tjänst tänkte jag ge Texas en liten medicinkartong med skinka i (he löves the skinka) som han kunde pilla med en stund. Jag brukar alltid låta Texas sitta och vänta innan han får sin mat/godis/övrigt och så även denna gång.

MEN VAD TROR NI ATT MIN FANTASTISKT UNDERBARA LILLA ÄLSKLING GÖR?!

Han LÄGGER SIG NER och väntar!


Haaaaaaaaaaaallelujah!


Working for the skinka.

Jag brukar verkligen inte läsa hundannonser, men idag råkade en annons hoppa fram på skärmen bara sådär. Jag har ingen aning om hur det gick till!


Säg hello to Texas lillebror. Han är som en smalare (och fulare, såklart) variant av min lilla boll. Mörka tecken på svansen, vit haka, knäppa öron och till och med likadant fjun på snoppen! Nästan läskigt.

Är ni sugna på en Texas-kopia hittar ni honom här.

Den här flytten blir dyr. Det kostar att ligga på topp! För att dra in lite extra kosing tänkte jag komma med ett exklusivt erbjudande, bara för er bloggläsare:

Jag syr om era reflexvästar, alldeles gratis billigt!

Allt ni behöver göra är att skicka er hund + väst till mig på:

Sara Texasmatte
Snyggt kök 1
75324 Uppsala


PS: Elin, din väst bjuder jag på, precis som lovat!

Eftersom jag idag har fullt upp med flytt och ärenden och andra viktigheter kändes det inte mer än rätt att Texas skulle dra sitt strå till stacken. Då bloggen ändå främst kretsar kring honom föreslog jag att han skulle ta på sig bloggningen för dagen. Det vore kul att få höra saker och ting ur hans perspektiv, tänkte jag.

Men icke!


Texas sover på jobbet.

Jag tror att det är dags för ett rejält snack här hemma. Jag är trött på att utnyttjas som hushållerska. Det här är faktiskt inget hotell!

Lite nytta har jag hunnit med även på hundfronten. Reflexvästen som förr passade labradorer är nu åtgärdad för att sitta fint på lill-Texas. Den är ännu i största laget så han ser lite ut som en vandrande reflex, hela han, men huvudsaken är ju att han syns så att ingen trampar ihjäl honom!


FÖRE


EFTER


PS: Jag har verkligen ingen aning om vad hunden tittar på! Det är bara jag hemma och följer man hans blick ser man en vägg. Skumt? Kanske står något spöke där och viftar med skinka.

Hur söt blev han, på en skala? Tack snälla söta Patricia för den superfina bilden!

Gulliga Patricia gör så fina teckningar av hundar så jag bad henne att göra en av Texas. Alltså krävdes en huvudbild av min lilla stjärna.
Inga problem, tyckte Texas, och la huvudet på sned.







Jag skulle kunna sitta och beundra honom hela dagarna.
Jag är kär i min hund!

Dagen till ära släpade vi oss ur sängen och traskade till närmsta klinik för att se hur stor Texas har blivit. Hitills har han snittat nästan ett halvt kilo i veckan, vilket kändes lite väl ambitiöst. Takten tycks dock ha avstannat för vågen visade 2,7 kg, alltså en ökning på 100 gram sedan förra veckan. Wohu!


Mommy's big boy!

Idag fyller min älskade Texas 3 månader. Vi har firat genom att sova precis hela dagen. Förmodligen känner min lilla älskling på sig att mammsen mådde extra dåligt idag (eller så är han helt slut efter att ha varit hyperaktiv hela gårdagen).

Nu när vår lilla gubbe nått en så högaktad ålder kändes det lämpligt att åter blicka bakåt på bilderna som togs när han var en rund liten bebis (eftersom jag inte brukar titta på de bilderna ungefär två gånger per dag).

Här var lite segt idag

Ibland är jag extra glad att jag har min lilla Texas-snutt.
När han skyddar mig mot monsterhunden i spegeln, till exempel.






Aldrig har jag väl känt mig så trygg som nu.

Jag förstår att det var många som reagerade på Texas tidiga sexdebut. Självklart skötte vi vårt ansvar som "föräldrar" och tog ett rejält snack med alla inblandade; både Texas och hästen Spiltus.
De var väldigt mogna i samtalet och förklarade att det faktiskt handlar om äkta kärlek. Vissa kanske reagerar på att de båda är killar, men vi har en väldigt liberal syn på sexualiteten i vår familj.

Jag är väldigt glad att Texas funnit kärleken så tidigt i livet. De är ett sött par och trivs i varandras sällskap. Trots att det ofta går lite vilt till kan man ibland få se dem såhär:


Puppy love

Jag tänkte precis briljera med hur väl jag lyckats sysselsätta min hund, när han tröttnar och istället ställer sig och kaxar med sin spegelbild. Fantastiskt.
Blev tvungen att föja med honom fram så att han kunde hångla lite med sin spegelbild. Då kändes det bättre.

Söta bilder hann jag i alla fall få till.


Muuuuums!


Jag och mitt äpple

Såhär såg Texas ut efter att matte hade duschat:



Sa jag att han gärna är där jag är?