Texas och jag

Något av det bästa i jul var promenaderna jag tog ute i Sunnersta hos mammsen och pappsen. Vi gick länge, länge. Första promenaden drog jag med föräldrarna och så gick vi i vintermörkret och tittade på alla julfina hus. Texas fick vara lös och höll sig nära hela tiden. Jag älskade det. Han älskade det. Mamma älskade det. Pappa lät som att han höll på att dö.

Dagen därpå gick jag själv med Texas ner till vattnet. Det var ljuvligt! Bara känslan av att kroppen faktiskt orkade bära mig var häftig. Det var inte alltför länge sedan jag fick feber av att gå några steg. Både jag och Texas njöt av lugn och frihet. Jag var genomsvettig efter en tredjedel men hade för roligt för att vända.


Vackra små skogsstigar


Vacker hund på vacker stig


Matte var jobbig som stannade för att ta kort hela tiden


Texas rejsar ifatt


Snön var kanske pyttelite för djup


Vattnet var alldeles fint. Synd att allt ser grått ut på bild


Vintervatten


Finfint


Texas beundrar utsikten


Sen gick vi hem igen