Dagens träning

Sambon söker en ursäkt att köpa en tredje kamera (man måste ju ha en vattentät också) och undrar om inte jag ska önska mig en. Jag fnös mest när han sa det men nu känns det ju inte helt tokigt ändå. Orkar inte med hans komplicerade systemkamera och de svåra, konstiga sätten att föra över bilder till datorn. Tråkigt är det ju med bildlös blogg. Tål att tänkas på.

Idag kände jag att jag hade lite tid över så jag bestämde mig för att Texas och jag skulle få lite kvalitetstid på brukshundklubben. Vi var där igår också. Helt ensamma. Jag åker ju dit för att få sällskap och störning och så är det dödare än dödast. Antiklimax. 

Nytt försök idag blev det alltså. Jag tänkte att vi skulle försöka passa på medan det var ljust så vi åkte strax innan fyra. Tack vare vintertid blev det inte mycket till ljus ändå. Och det ännu en gång var det dött. Very sad. Visste dock att folk brukar ha lydnadsträning på måndagskvällar så jag gav minsann inte upp så lätt. Efter en och en halv timme började det dyka upp folk. Hurra! Kände då att jag inte kunde åka hem riktigt än så vi tränade i ytterligare en halvtimme innan vi var för trötta och åkte hem.

Texas var en liten guldklimp som oftast! Vi tränade fritt följ på raksträckor samt stillastående vänster- och högersvängar. Jag har störst problem med mina egna steg faktiskt, tänker för mycket på vilket ben jag ska svänga med först så det blir jättekonstigt. Fick lite hjälp av snäll klubbkamrat där i slutet.

Vi tränade också hoppmomentet för både klass I och klass II. Är det någon 10:a som känns given så är det på hoppmomentet. Ökade svårigheten genom att stå lite längre ifrån och ställa mig lite snett men det var ändå inga problem. Att Texas ska välja vägen runt hindret istället känns tack och lov osannolikt som det ser ut nu. Vi skojade även till det genom att köra en liten fuskvariant på apport över hinder. Texas satt i fotposition och väntade medan jag kastade mjukisråttan över hindret. På kommandot "hämta" fick han hoppa över hindret, hämta råttan, hoppa tillbaka och lämna råttan. Inga konstigheter alls, han gjorde det på första försöker och verkade inte alls tycka att det var konstigt att hoppa med något i munnen. Det bådar gott!

Sen filade vi lite på vårt extramoment som vi förbereder inför kursavslutet på torsdag. Uppgiften var att ha ett valfritt moment som man själv bestämmer hur det ska bedömas. Jag och Texas satsar på baklängesslalom. En klubbkompis nämnde det lite på skämt så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. Började förra veckan och har än så länge fått in framlängesslalom, åttan (av ren slump) och backa. Tänkte först lära in backa till targetplatta och sen lägga plattan så att han måste backa mellan benen. Herregud, hur svårt kan det vara? Det sitter säkert till på torsdag ;). Jag har i alla fall berättat om mina planer för alla på kursen så jag kan inte backa ur nu. Kul med utmaningar!

Vi jobbar lite extra på att skilja mellan fot och slalom. Dels börjar jag med olika fötter beroende på kommando (vänster fot vid fot och höger fot vid slalom). Sen är ju kommandona olika. Vilket dessvärre inte alltid är någon garanti. Hursomhelst sitter det för det mesta och jag är nöjd!

Inkallningar körde vi också lite smått och de sitter i princip alltid perfekt när vi är där. Värre är det hemma på vardagspromenaderna när något spännande har upptäckts...

Trots klent sällskap i början är jag väldigt glad att jag åkte. Jag har haft en sådan träningsdipp på sistone så det är skönt att känna att vi ändå går framåt. 

Nu; åter till perceptionspsykologin!

Bild: härifrån


Alla barnen ställde om till vintertid utom Sara...

... men det är ju positivt, då har man en hel extra timme på sig att fylla. Jag har lovat Texas och mig själv en tur till brukshundklubben idag men än så länge spöregnar det. Vi avvaktar.

Jag har alltså planer på att utöka familjen med en liten (tur att Sambon aldrig läser här) men detta ställer förstås vissa krav på mig och Texas. Oroa er inte, Texas måste vara åtminstone 2-3 år och snäppet mer stabil innan en valp flyttar in här. Det skadar dock inte att börja planera i tid (och längta!!).

Det finns fortfarande mycket att önska från min och Texas relation. Det är ju min första hund så allt har inte gjorts på "rätt sätt" från början. Det är mycket att justera och åtgärda. Eller, mycket och mycket. Nu överdriver jag. I vilket fall tänkte jag att jag skulle göra en lista över de saker jag är missnöjd med och de saker jag tycker att vi bör bemästra innan ett nytt litet liv kommer och ska uppfostras. Det är ju faktiskt tanken att Texas ska hjälpa och inte stjälpa den lilles utveckling.


Bebis!

Träning

Detta är en guds gåva till studenter; en studiefri helg efter tenta och innan nästa delkurs kör igång. Vad gör man? Jo, man tar tag i allt det där man velat göra men ej haft tid för. En sak som ligger i topp på listan över 'borden' är träningsdagbok. Jag köpte mig en vacker (och dyr) liten skapelse som skulle hjälpa mig med detta. Tanken var att ju mer möda (och pengar) jag lägger på att hitta den ultimata boken, desto större chans att mitt dåliga samvete hjälper mig att skriva regelbundet. Tyvärr är jag alldeles för kontrollkåt och oflexibel för att det ska hålla i längden. Och inte bara i längden, det stupade redan på första inlägget. När jag väl köpt mig bok och skulle skriva första lilla texten om dagens träning kom jag på att det skulle se larvigt ut att börja bara sådär. Först måste jag ju återge den senaste tidens träning. Alltså ungefär ett år. Har ni läst mina tidigare inlägg vet ni att kortfattade sammanfattningar inte är min grej. Alltså satt jag och skrev tills handen värkte men hann för den sakens skull aldrig fram till dagens datum. Där och då insåg jag mina begränsningar, blev lat och gav upp.

Och så föll tankarna på min bortglömda lilla blogg. Tangentbordsskrift är ju hundra år snabbare är skrift för hand, hur mysigt det än känns med personliga små skrivböcker, och felskrivning korrigeras enkelt med hjälp av några snabba tryck på tangenten.

Alltså, detta får bli en plats för träningsdagboken. Som jag skrev i förra inlägget (för ungefär tusen år sen) så är målet en liten lillasyster till Texas. Åh, jag blir nästan rörd bara jag skriver det. Jag har stora planer och det är ett väl genomtänkt beslut men ska jag skriva hur jag tänkt kommer det att bli ytterligare några sidor text. Och det orkar ju knappt jag läsa så vi struntar i det.

Detta skulle alltså bli några korta rader innan jag började på listan med färdigheter som jag och Texas ska bemästra innan lillasyster flyttar in. I vanlig ordning blir några korta rader plötsligt flera korta rader. Attans. Lista får bli nytt inlägg. Någon måtta får det ju vara.

Blivande lillasyster?