Texas och jag

Av Charlotte Swanstein

Boken handlar främst om Lexi, författarens femte valp, och vi får följa dess utveckling under det första året. Tillsammans med dagsboksanteckningar från deras vardag skriver författaren om vad man bör tänka på som valpägare.

Jag tyckte inte om den här boken. Vissa böcker lyckas liksom locka till vidare intresse för förbättring medan andra böcker får en att känna som om allt man hitills gjort är fullständigt fel och att det egentligen inte finns något större hopp. Jag var i princip körd redan när jag köpte en blandras från en oetablerad uppfödare. Allt annat jag gjort sedan dess är också fel.

Problemet var att författaren skriver hur man bör göra, men går aldrig närmare in på det. Det ges sällan några exempel eller förklaringar. Elakt uttryckt är den skriven så att man kan beundra hennes fantastiska arbete men aldrig efterlikna det.

Farväl harmoniska unghund. Bättre lycka nästa valp!

Detta blev den första bok jag läste om klickerträning och också den som fick mig intresserad på allvar. Det står mycket om klickerträningens bakgrund och roligt nog var det mycket som var bekant från psykologistudierna. Man får veta varför klickerträning fungerar och vilka psykologiska experiment som lagt grunden till detta (Pavlovs hundar etc). Sånt tycker jag alltid är lite extra roligt att läsa. Jag vill gärna veta varför och inte bara hur.

Författaren ger tydliga exempel från riktiga situationer där han mycket framgångsrikt har använt sig av klickerträning. I slutet får man viss handledning i konkreta träningsmoment med klicker, men boken känns främst som en grund till "vidare studier". Det är ingen handbok per se, utan snarare en mycket god introduktion.

Är du osäker på om klickerträning är något för er eller bara intresserad av klickerträning, dess ursprung och funktion? Läs då denna.

Som jag tidigare nämnt vill jag gärna läsa på om Texas raser så att jag bättre kan tillfredsställa hans naturliga behov. Alltså lånade jag en bok om vardera ras och eftersom jag själv är övertygad om att mycket temperament är hämtat från mamma JRT blev denna bok först ut.

Kvinnan som skriver är en person som nu är "inne på sin fjärde generation JRTs" och väljer att dela sina kunskaper med oss läsare. Redan där blir jag skeptisk. Att enbart skriva om en ras ur sitt eget perspektiv och från egen erfarenhet känns alltför subjektivt i mina ögon. Jag tror inte att man kan skriva om en ras utifrån fyra individer, lika lite som man kan döma ett land efter att ha träffat några få invånare. Kanske är jag för krass här, men jag har alltid får lära mig vikten av källkritik.

Först kommer lite historia om rasen. Fint och bra. Sen handlar det mycket om valpköp och hundägande rent generellt; vaccinationer, avmaskning, id-märkning etc. Tyvärr känns det inte som att jag lärt mig så mycket mer om själva rasen och dess behov. Något jag däremot reagerar på är när hon skriver att Jack Russeln verkligen inte är typen som arbetar för att det är kul eller för att glädja matte/husse utan att de alltid måste se att de själva har något att vinna. Det tycker jag är en väldigt elak generalisering. Det finns väl hundar av alla raser som inte lämnar sängen för mindre än en blodpuddingsbit. Själv har jag fått intrycket av att JRTs ofta tycker att det är kul att arbeta. Men, som sagt, det är ju min personliga åsikt och därför inte mer värd än författarens.

Sammanfattningsvis gav boken mig inte så mycket som jag hade hoppats. Vill man fördjupa sig i Jack Russeln bör man ta någon annan bok.

Jag lånade ju på mig en hel massa böcker häromdagen. Det har ännu inte blivit så mycket läsning men eftersom jag välsignats med att vara väldigt snabbläsande har jag ändå hunnit avverka några stycken. Jag tänkte att jag skulle köra små recensioner av det jag läst. Det skulle uppskattas att få bolla lite tankar och idéer med er övriga hundfantaster. Jag hade ju önskat att det skulle vara enkelt att skilja mellan "rätt" och "fel" uppfostringsmetoder, men riktigt så är det ju aldrig. Det finns förstås lika många metoder och attityder som det finns hundägare. Jag fortsätter att plocka det som känns rätt i magen, men det är inte alltid så lätt. Det blir ofta så att jag vill för mycket. Ambitionerna är för höga. Jag menar väl, men pressen på både mig och lillgubben blir då för hög. Skärpning Sara, skärpning!

Hursomhelt. Även om böckerna inte bara hjälpt med att minsta förvirringen är jag fast i min övertygelse att kunskap aldrig skadar. Ibland håller man inte alls med författaren men jag tror att det är viktigt att vara ödmjuk inför andras övertygelser och att ändå våga tänka utanför sina egna ramar.