Texas och jag

Ja ni, kära vänner. Det är ett under att man fortfarande är på benen.
Eller ja.
Somliga somnade innan vi ens fått av reflexvästen. Jag nämner inga namn.



Vilken dag! Först var det promenad till gamla lägenheten för att godkänna flyttstädningen. Succé! Den enda som tycktes ha svårigheter att slita sig från det gamla boendet var Texas som verkade lycklig över att vara tillbaka. Snopet nog fick han inte ens komma in i lägenheten och snabbt var städningen godkänd och promenad tillbaka påbörjad.
Idag var dagen då Texas verkligen förstod att det enda rätta sättet att gå i koppel är att släpa matte. Hurra! Alltså tog hemvägen dubbelt så lång tid eftersom jag försökte hitta det rätta knepet för att motverka detta släpande. Jag menar, hur biffig ser man ut om man blir släpad av en liten tuss motsvarande tre mjölkpaket? Eftersom det är så viktigt för mig att se biffig ut så var jag alltså tvungen att åtgärda detta.
Det blev vändningar, slalom, stanna+sitt och lite andra påhitt. Jag var helt slut! Det hade liksom fram tills nu känts helt naturligt att eftersom Texas är så galen på alla andra sätt så ska han åtminstone gå fint i koppel. Inte mer än rätt, ju. Men nej.
Vändningen kom i slutet när vi mötte en väldigt entusiastisk pudel som visade med alla tänkbara medel att Texas skulle gosas med/ätas upp. Samtidigt kom även grannen Västgöta spetsen förbi. Hundkaos! Ja, vad tror ni Texas gör? Jodå, han trippar stadigt vid min sida med slakt koppel som om han aldrig gjort annat. That's my boy! Han kan när det gäller.

I alla fall. Åter till dagen: Snart därpå fick jag ett samtal från Mikaela som undrade om vi ville följa med till Fyrislund Katt o Hund för att leta sele till hennes pluttsöta chihuahua. Självklart ville vi det! Medan Mikaela och hennes Rio provade selar passade Texas på att plöja butiken efter eventuella godsaker. Han var även vänlig nog att lämna ett stort (stinkande) visitkort bakom kassan när butiksföreståndaren så snällt stod och gosade med honom. Duktig hund. Inte ett dugg pinsamt.
Efter detta var det dags för ytterligare en butik, nu för att köpa mat till Mikaelas häst. Det var nostalgitripp i kvadrat. Jag har ju praktiskt taget bott i stallet hos min häst under en stor del av mitt liv och nu rider jag inte alls. Konstigt det där. Sedan åkte vi i alla fall till stallet för att dumpa fodret och passade då på att köra lite hard-core miljöträning.
Alla "hundar" där var superstora, tyckte Texas. Vi hälsade lite på den fina och snälla hästen och Texas tyckte att det var spännande.

Sista anhalten blev vår nya lägenhet där pluttarna fick leka på fårskinnsfällen medan mattarna drack te. Den blyga chihuahuan Rio tinade upp ordentligt och började ta för sig. Det var så roligt att se! Han och Texas var så fina ihop. Efter att ha tuggat igenom de flesta leksaker och tuggben tillsammans somnade de till slut. Jag blir så stolt över att Texas var så duktig på att dela med sig.
Jag har precis tittat igenom bilderna och filmsnuttarna från vovvarnas lilla lekstund och blir alldeles gojsigt varm när jag ser dem. Hur söta är de?