Texas och jag

Märgben?

Igår, för att fira undersökningen, åkte mammsen och jag förbi ICA Maxi på vägen hem. Ett träningspass så gott som något; jag var HELT slut efter en shoppingrunda där. Men skoj var det. I alla fall på djuravdelningen. Åh, vad jag behövde allt! Jag kände mig dessutom som världens coolaste och mest erfarna hundägare när jag plockade med en förpackning märgben. Jag såg dessutom så himla van ut, som om jag hade minst tio enorma hundar hemma som bara måste ha märgben för att jag, av erfarenhet, hade märkt att det är så himla bra! Just another märgbensförpackning, liksom, i mitt annars så märgbensfyllda liv. Inga konstigheter!


Hello snyggingar!

Nu när jag fått mitt lystmäte av beundrande blickar kan jag återgå till mitt ödmjuka jag.
Jag undrar nämligen hur sjutton man serverar dessa läckerheter... Please, anyone?

Nu har jag ju en vuxen vovve (kanske är det annorlunda med valp?), men jag ger henne dem som de är, dvs råa. Slurp säger det bara! ;) De ser rätt stora ut på bilden, så du kanske får övervaka och ta bort benet efter ett tag så han inte får i sig för mycket och blir kass i kistan... ;) Jag har hört att om man kokar benen så rinner märgen ut. Om det stämmer vet jag inte.



Ett tips: Jag brukar be personalen i köttdisken att dela märgbenen i mindre bitar. Dels blir det bättre mängdmässigt för Kompis, dels blir det lättare att komma åt det goa i mitten (burr). Det går bra att frysa benen också.



P.S. Vilken supersnäll matte Texas har som köper märben till honom! :)

Jag brukar ge dom sådär.. Om man kokar dom kan benen skiva sig och det kan bli farligt.



Lilla Texas kommer nog garanterat älska det :)

Åh vad gott för Texas. Jag har aldrig gett rexie färska märgben på det sättet, men en vän till mig brukar ge dem råa.