Texas och jag

Förresten!
En ganska rolig följd av kastreringen, som vi inte märkt av alls förrän igår, är andra hundars förvirring inför könsbestämmande av Texas. Är det en flicka? Njaee. Är det en pojke? Njaee.

Igår var vi dock på hundpromenad (en väldigt trevlig tradition vi påbörjat de senaste veckorna. Mer om det en annan gång) där en Australiensisk Terrier snabbt bestämde sig för att Texas var en tjej. Och inte vilket tjej som helst; Hans tjej!
Först var jag så jättenöjd över att se Texas springa runt med denna andra terrier i samma storleksklass. Allteftersom anade jag dock att Texas var långt ifrån lika nöjd som jag. Denna andra pojke följde Texas som ett plåster, slickade honom i örat, nosade i skrevet och försökte tillverka bebisar. Texas försökte bita ifrån men Ozzie (förföljaren) fattade inte piken.
Det värsta var när Texas försökte leka med en annan hund, en ung labradorkorsningsflicka, och Ozzie blev svartsjuk. Den unga flickan fick sig en rejäl känga och pep olyckligt. Texas såg minst lika olycklig ut men Ozzie var glad och nöjd över att åter ha Texas för sig själv.

Det blev en ganska intressant promenad. I slutet fick vi höra av en annan kastratägare att Ozzie förföljt deras hund på samma vis i början. Det blir spännande att se hur det fortlöper. Texas kan ju inte agera flickvän till alla hanar som fattar tycke. Tyvärr är Texas inte i bästa storlek för att riktigt kunna säga ifrån, så det får nog bli upp till matte att hålla kärlekskranka pojkar på avstånd. Jag minns ju hur det är att ha pojkar springande efter sig stup i kvarten. Det är ett hårt liv.

Titta vad jag fick av Sambons pappa efter att han varit hundvakt under en dag. Hur snygg är Texas? Åh vad jag älskar att ha fotografer i familjen!