Slutet är nära

Hoppas vi!
Slutet på bitandet alltså. Tänderna håller på att ramla bort. Äntligen! Tyvärr tycks de fyra huggtänderna vara de tänder som ska hålla allra längst, men så länge de andra fortsätter att ramla av finns det hopp om att även de hemska ska lossna till slut.


Vårt senaste fynd.

Vänner

Jag älskar vårt område. Fint, bra och nära till allt. Men bäst är nog att det bor så många fina hundar i närheten. I vår lilla park här bredvid möter vi ofta nya vänner. Ikväll var vi ute på vår lilla runda när vi stötte på två gubbs med två långhåriga taxar, en cavalier king charles spaniel och en lappsk vallhund. KALAS! Texas trodde förmodligen att han dött och hamnat i himlen. Alla nya vänner på en och samma gång!

Medan Texas sprang runt i lyckorus och lekte med sina nya bästisar stod jag och nästan dog av stolthet när de andra ägarna kommenterade hur fint Texas rör sig och hur exemplariskt han sköter sig med de andra hundarna, och särskilt som han bara är knappt fem månader gammal. Hjälp, jag känner att jag dör ännu mer bara jag tänker på det.


Min vackra lilla hund, vilken begåvning du är.


Sådan matte, sådan hund

Texas är också rätt effektiv av sig. Den senaste veckan har han (förutom att hugga oss i händer, gnaga på lister och golv samt skälla på allt och inget) hunnit med att:


vandalisera min laptop,


riva delar av granen,


dra bort luddet ur mina vinterstövlar,


tugga sönder en stulen smörkniv som använts till paté,


stretcha i sängen med sko i munnen,


leka med lång rulle,


och gosa i husses famn.


Jodå, nog har vi fullt upp alltid.

Alla som älskar snön räcker upp ett öra!


Ensamhetsrekord

Igår kväll var jag med familjen för att se Disney's A Christmas Carol. Det gäller ju att klämma in så mycket juligt som möjligt såhär dagarna innan Dagen. (Filmen var förövrigt bäst, skynda och se!)

http://www.bonniercarlsen.se/upload/bc_bilder/a-christmas-carol-jim-carrey.jpg

Tyvärr kom Sambon och hans kompisar på att de också ska gå på bio samma kväll så plötsligt stod jag utan hundvakt. Först tänkte jag att jag skulle försöka hitta en annan hundvakt men så insåg jag att det vore perfekt att träna lite ensamhet nu när vi båda ändå är borta. Snart blir jag ju student och då kan det tänkas att han behöver vara ensam ibland. Dessutom är det ett måste för mig att ha en hund som klarar några timmar ensam om det behövs.
Jag bestämde mig denna gång för att begränsa honom till sovrummet där han brukar ta det lugn(ast). Jag försåg den lille herrn med grisöron och diverse annat livsnödvändigt innan vi for. Jag tänkte även kolla med hundgrannarna om de kunde ha en nyckel i nödfall och komma till undsättning om Texas lät som att han skulle dö, men de var inte hemma. Suck.

Jag trodde att det endast skulle röra sig om två timmar men drygt två och en halv timme (!!!!) senare kastade jag mig (släpades med hjälp av mamma. Jäkla reumatism) uppför trapporna och in i sovrummet där lillen huserat. Hur självklart jag än tyckte att det är med en hund som kan vara ensam var det inte utan att hjärtat kändes lite klämt där när jag skyndade hem till min bebis. Varför kan inte bara allergier försvinna så att jag kan ha honom med jämt?
Hursomhaver möttes jag av en viftande svans så fartfylld att jag trodde att halva kroppen skulle flyga av. Dessutom var han alldeles tyst. LYCKA! Självklart var detta inget annat än ett bevis på att jag verkligen har jordens bästa hund. Han hade inte ens kissat ner rummet! Och all inredning var alldeles o-trasig. Nu kan inte ens Sambon klaga på hur bunden man är av vår lille man. Herregud, vi kan ju vara borta i timtal! Framtiden är räddad!

Nya tänder

Lilla monstret verkar vara på gång med tandlossning. Hoppas jag. Han har blivit helt bitgalen. Möbler och händer ligger åter i riskzonen. Please, säg att de lossnar snart! Jag gör allt jag kan för att förse honom med tillåtet tugg, men det verkar aldrig duga.

Igår kväll möttes jag av en brottsplats i sovrummet.


Någon har stulit påsen med tuggpinnar ur skafferiet...


Texas. Vid brottsplatsen. Med stulet gods i munnen.


Suspekt beteende?


At the crime scene.



Dagens ungdom. Ingenting går säkert!

Hemhjälp

Ibland är det en himla tur att man har hund. Annars vet jag knappt hur vi skulle ha orkat med all disk igår.





Som tur var såg Texas till att det blev gjort. Thank you baby!

Nya traditioner

Igår bjöd vi hem sambosyster med pojkvän för lite byggande av pepparkakshus. Plättlätt, tänkte vi. Ambitionerna var höga och humöret på topp. Ritningar och mönster och diverse former diskuterades. Sambosyster med pojkvän gjorde vackra detaljer och planerade utförligt sitt lilla bygge. Jag och Sambon körde lite på känn.
Tyvärr blev det inte riktigt som vi tänkt oss.


Koncentration!


Lite glögg och ett stycke skinka.


Tanken var god...


Texas fick vara med på ett hörn.


Att dekorera var superkul, tyckte sambosyster!


Det tyckte inte Texas.


Vårt resultat! En kärlekspepparkaksmaasaihydda. Och ja. Det är alltid snö utanför Maasaiernas hyddor.
Inga konstigheter!


Deras  såg lite ut som en läskig uggla där ett tag, men blev faktiskt finast i slutändan.


Grymt resultat.

HAPPY LUCIA, allihopa!

Jag och min bror

Titta vad jag har fått!







Ser ni vem det är?
Det är Texas kullbror Frank!

Samma rynkor i pannan, vita fossingar, roliga öron och härliga färg. Synd att inte svansen syns; tydligen hade alla syskon den roliga "ringmärkningen".
Sen vet ju jag vem jag tycker är sötast...

Lycklig

Ja, att se sånt här gör mig lycklig.



Sambon berättade att han tagit kort på oss när vi sov. Texas kryper alltid upp hos mig om nätterna och tydligen även efter att jag har somnat. Alltså kan jag ju faktiskt inte ha gjort allting fel ;)

Bebis Texas

Åååååååh. Jag har precis pratat med Texas uppfödare och hon sa att hon ska skicka bilder på Texas som bebis. Om han är så här söt nu vågar jag knäppt tänka på hur söt han var som bebisplutt!

Inspirationen till att ta tag i detta hittade jag hos Gizmo & Leeloo som utmanar alla att lägga upp sina snuttigaste valpbilder.

Gör det allihopa, så frossar vi i söteri!


Tur att Texas fortfarande är en sötplutt!

Man vet att hunden börjar bli "inklickad" när...

... man sitter och knäcker fingrarna och hunden kommer farande.

Man vet att man har en hund av jaktras när...

... en enorm hare står tre meter bort och hunden äter löv.

Jo, nu är det såhär förstår ni...

... att min hund tuggade sönder internetsladden. Han gillar att tugga, min hund. Varken jag eller Sambon var särskilt överförtjusta över denna vandalism. Vad gör man när man är sjukskriven och inte har internet, liksom? ;)

Sedan har annat kommit i min väg. Lite sjukhus och sånt som hör till.
Här kommer en liten uppdatering:


Vi har vilat!


Legat och läst.


Kokat ris och fisk till lilla magsjuklingen.


Sugen?


Gosat lite.


Hjälpts åt med tvätten.

Jodå. Nog är man effektiv alltid.

Thinking outside the box

Varför hålla sig till de vanliga tråkiga tricken för hundar? Jag och Texas är lite mer vågade och satsar på hip hop!

Send your own ElfYourself eCards

En julhälsning från mig och Texas


Send your own ElfYourself eCards

Videosnuttar

Jag och Mikaela kommenterar glatt våra hundar.
Okej.
Främst jag.
Men Texas är så tokig, någon måste ju analysera hans förehavanden!



Tips: Kör ljudlöst för att faktiskt kunna fokusera på hundarna

Vilken dag!

Ja ni, kära vänner. Det är ett under att man fortfarande är på benen.
Eller ja.
Somliga somnade innan vi ens fått av reflexvästen. Jag nämner inga namn.



Vilken dag! Först var det promenad till gamla lägenheten för att godkänna flyttstädningen. Succé! Den enda som tycktes ha svårigheter att slita sig från det gamla boendet var Texas som verkade lycklig över att vara tillbaka. Snopet nog fick han inte ens komma in i lägenheten och snabbt var städningen godkänd och promenad tillbaka påbörjad.
Idag var dagen då Texas verkligen förstod att det enda rätta sättet att gå i koppel är att släpa matte. Hurra! Alltså tog hemvägen dubbelt så lång tid eftersom jag försökte hitta det rätta knepet för att motverka detta släpande. Jag menar, hur biffig ser man ut om man blir släpad av en liten tuss motsvarande tre mjölkpaket? Eftersom det är så viktigt för mig att se biffig ut så var jag alltså tvungen att åtgärda detta.
Det blev vändningar, slalom, stanna+sitt och lite andra påhitt. Jag var helt slut! Det hade liksom fram tills nu känts helt naturligt att eftersom Texas är så galen på alla andra sätt så ska han åtminstone gå fint i koppel. Inte mer än rätt, ju. Men nej.
Vändningen kom i slutet när vi mötte en väldigt entusiastisk pudel som visade med alla tänkbara medel att Texas skulle gosas med/ätas upp. Samtidigt kom även grannen Västgöta spetsen förbi. Hundkaos! Ja, vad tror ni Texas gör? Jodå, han trippar stadigt vid min sida med slakt koppel som om han aldrig gjort annat. That's my boy! Han kan när det gäller.

I alla fall. Åter till dagen: Snart därpå fick jag ett samtal från Mikaela som undrade om vi ville följa med till Fyrislund Katt o Hund för att leta sele till hennes pluttsöta chihuahua. Självklart ville vi det! Medan Mikaela och hennes Rio provade selar passade Texas på att plöja butiken efter eventuella godsaker. Han var även vänlig nog att lämna ett stort (stinkande) visitkort bakom kassan när butiksföreståndaren så snällt stod och gosade med honom. Duktig hund. Inte ett dugg pinsamt.
Efter detta var det dags för ytterligare en butik, nu för att köpa mat till Mikaelas häst. Det var nostalgitripp i kvadrat. Jag har ju praktiskt taget bott i stallet hos min häst under en stor del av mitt liv och nu rider jag inte alls. Konstigt det där. Sedan åkte vi i alla fall till stallet för att dumpa fodret och passade då på att köra lite hard-core miljöträning.
Alla "hundar" där var superstora, tyckte Texas. Vi hälsade lite på den fina och snälla hästen och Texas tyckte att det var spännande.

Sista anhalten blev vår nya lägenhet där pluttarna fick leka på fårskinnsfällen medan mattarna drack te. Den blyga chihuahuan Rio tinade upp ordentligt och började ta för sig. Det var så roligt att se! Han och Texas var så fina ihop. Efter att ha tuggat igenom de flesta leksaker och tuggben tillsammans somnade de till slut. Jag blir så stolt över att Texas var så duktig på att dela med sig.
Jag har precis tittat igenom bilderna och filmsnuttarna från vovvarnas lilla lekstund och blir alldeles gojsigt varm när jag ser dem. Hur söta är de?


Härliga liv

Saker och ting börjar falla på plats. Hela vår lilla familj tycks stormtrivas i den nya lägenheten. Säga vad man vill om att flytta, men tufft är det. Särskilt om man ska hinna måla först och sedan endast har en dag kvar på sig. Vad är då en bättre belöning än att vakna i sitt nymålade sovrum i den nya, stora (!) sängen med en Sambo på den ena armen och en vovve på den andra?

Flytten var som sagt en nyttig erfarenhet för min lille vän. Han blev tvungen att mogna till sig lite då alla kom för att hjälpa till med flytten istället för att bara gosa med honom.

Självklart var Texas till stor hjälp också.


Här vaktar han kassarna i gamla lägenheten, så att de inte ska springa iväg!


Här ser han till att fårskinnsfällen ligger som den ska.


Varje kartong ska utforskas och godkännas.


Godkänd!

Min duktiga lilla hund. Hur hade vi klarat oss utan dig?

Första dagen på mitt nya liv

Hej alla fina.

Igår målade vi klart det sista i nya lägenheten, tömde den gamla samt fyllde den nya. På en dag!! Trots ömma kroppar och trötta huvuden kunde varken jag eller sambon få någon ro sen på kvällen, så vi var uppe halva natten för att packa upp kläder.
Det mesta var annars redan uppe tack vare våra fantastiska mammor. Resten av familjerna har också varit till ovärderlig hjälp; starka lillebror som också bar, snälla lillasyster som slängde ner den sista skiten i kassar och kartonger och sambons syster som var helt galet bra på att måla väggar. Själv vet jag knappt vad jag gjort, men jag hoppas att det var till nytta i alla fall. Så som kroppen känns borde jag ha jobbat på bra.

Jag vågar fortfarande knappt sätta mig, med risk för att slappna av och känna hur ont jag har, men det var det värt. Vårt fantastiska nya hem är äntligen färdigt! Jag kan fortfarande knappt förstå att vi bor här nu. Det är underbart!

Texas har också varit underbar. Han har varvat sovande med att studsa runt och charma alla. Jag har fått stor hjälp med att ta ut honom på rundor när kroppen inte ville och all variation har varit jättebra för honom. Han har blivit tryggare och mer självständig. Dessutom har han lärt sig "ligg" nu mitt i allt. Hur smart är han, min hund?
Han verkar älska nya lägenheten också. Ytor att springa runt på och nya hörn att utforska. Roligare än så kan det inte bli! Dessutom finns det flera hundar i trappuppgången som vi fått nöjet att hälsa på. Grannarna har en Västgöta Spets som var jättelugn och fin. Han lät Texas hoppa och naffsa på honom en stund innan han helt enkelt viftade till honom med rumpan. Jag tror att jag ska be honom flytta in här faktiskt. Sen har vi även två Pomeranians här. Jätteintressanta små bollar, verkade Texas tycka. Och intresset var ömsesidigt. Vi hoppas springa på dessa och fler voffsingar framöver. Jag älskar att se Texas bete sig som en riktig hund!

Nu skriker kroppen så det blir horisontalläge ett tag framöver. Bilder kommer att dyka upp så snart all elektronik är inkopplad och ihopkopplad och allt vad som behövs. Sambon fixar...

Hoppas ni alla har haft en härlig helg och att ni har en ännu härligare måndag!

Tidigare inlägg Nyare inlägg