Ett leende till jul
Jag har nu ett hack i läppen. Min läppkontur är bruten, som läkaren så fint uttryckte det. Vi har nämligen haft fint hundbesök här idag. Både Lina och Mikaela kom med sina små sötnosar och Texas var som vanligt extra fäst vid rottisvalpen Luzza. När de andra hundarna började komma till ro var det fortfarande full fart på Texas och han försökte förtvivlat få igång Luzza trots att Lina höll på att hjälpa henne att bli lugn och fin. Jag gjorde därför en ansats till att göra detsamma med mitt monster till hund. Han högg och högg och högg efter mina händer och kunde verkligen inte förstå vilken vidrig människa som skulle hindra honom från att terrorisera övriga hundar på plats. Jag vet knappt vad som hände men plötsligt vände han sig om och högg mig i ansiktet. Den äckligt vassa tanden fastnade i läppen och rev upp den. Hålet blev inte så långt. Men djupt.
Min vana trogen tog jag det som en karl.
Eller inte.
Jag grät hysteriskt.
Why me? What have I done?
Alla möjliga fullständigt logiska tankar rusade genom huvudet. Konstigare människor har ju uppfostrat valpar; vad gör jag för fel?!
Sure att läppen blödde. Värre har man ju varit med om. Chocken låg i att det var min bebis som högg mig. Det var inte så jag tänkte mig det när jag skaffade hund.
På akuten var det tydligen väldigt svårt att bestämma om jag skulle ha stygn eller inte. Såret krävde ju stygn, men är det en hund som bitit vill man inte sy i onödan på grund av infektionsrisk. Till slut fick jag sys ändå. Läkaren var så vänlig och förklarade att de skulle skippa bedövning eftersom även den skulle göra sjukt ont. Tack för den infon, tänkte jag. "Ja, läpparna är ju så känsliga så det gör jätteont att lägga bedövning så det är lika bra att vi skippar det", fortsatte han. JATACK, det räcker, tyckte jag.
Så fick jag något slags skynke över fejset med hål för munnen och så sa sköterskan att jag skulle knyta händerna riktigt hårt och vara beredd på smärtan. Så stack de. Järnspikar, vad det kändes! "Jag vet, det känns förjävligt", sa läkaren medan nålen åkte in i köttet. Lustigt uttryckt av en läkare, förövrigt. Och TACK ÄN EN GÅNG FÖR INFORMATIONEN.
I alla fall. En stelkramsspruta och en kartong med antibiotika senare var jag fri att åka. Nu får jag inte le förrän på julafton då det blir återbesök för borttagning av stygn. Tydligen kan såret gå upp och då blir det nålen igen. Alltså blir det tråkminer fram till jul. Jag är ju rätt person att säga det till...
Såhär ser jag alltså ut fram till jul
Och såhär ser min stackars läpp ut.
Aj, stackars dig!!!! :( Snacka om maximal otur att Texas skulle sätta en tand i din läpp på det viset. För det var ju bara otur, inget annat. Vovvar är ju något robustare än oss människor och jag är övertygad om att Texas inte gjorde något som han inte skulle ha gjort på någon av hans kullsyskon i en vild lek - utan blodvite. Men jag förstår att det känns surt...
Jag tycker att hacket ser väldigt fint ut, om du förstår vad jag menar. Alltså, det ser ju ut som att det kommer att läka ihop väldigt bra och utan ärr.
Stor tröstekram från Kompis och mig!
Med det måste dem väl ändå förstå att Texas inte gjorde det med flit??? Han var ju lätt uppvarvad ;) och försökte bara komma loss. Det han gjorde gör ALLA valpar (vad folk än säger), det är bara det att tänderna oftast hamnar i en hand istället...
Skruttan då. att ej le vikken uppgift.. det måste bli svårt... du får träna på att INTE le och Texas får träna på att SOVA ;)
har inte fått nå svar av Camilla än men meddelar så fort jag hör någe. Massa kramar till dig o din förstörda läpp. hoppas det går bra o träffa familjerna idag och att konserten igår va bra eller den kom ni väl inte iväg på om du hamna på akuten..
håller med Anna o som jag sa igår de va inte med flit som han bet dig i läppen. vad andra än säger!! de kunde likväl ha vart mattan han nöp till.
Jag tror inte heller det var med flit. Han är en valp och har behov att bita i saker eftersom tänderna kliar och istället för dina händer eller mattan så råkade han komma åt din läpp. När Rexie var valp så hade jag bitsår över hela händerna. Så det är INGET du gör fel! Lite otur bara..
Hoppas det inte gör allt för ont!
Ajajaj vad ont det gör, känner smärtan, har själv både sytt i läppen och i näsan och ont är bara förnamnet. Tror inte lille Texas mena något illa alls han var bara så uppspelt att han inte visste vad han gjorde. Det har inget med din uppfostran att göra det är bara att han är lite vildare än kanske andra små valpar du träffat. Hoppas det inte gör för ont och pussa lille Texas från oss, var nu inte arg på honom...
Ajaj!
Han är väl i trotsåldern nu och vet väl inte riktigt vilken plats han har. Hur reagerar han om du t.ex tar bort en leksak eller godis han äter på?
nämen uch... krya på dig! Eller vad säger man vid sånna här tillfällen?..
Varför bet han dig sådär? Fy så otäckt. Vet inte riktigt vad jag ska säga... hoppas de ordnar sig.
hahaha.. Fifan..
Zhalle har gett mej ett ganska bra ärr precis vid ögonvråt/näsryggen.. Det va så att jag och peter var hos peters mamma och jag höll på o torka Zhalles tassar.. Jag stog på knärna och råkade ställa mej på Zhalles tass, med knät. Lagom skönt tyckte Zhalle och råkade naffsa mej rakt på näsan. Fick en fläskläpp och ett sår (som tur var inte behövdes sys, vi satt nämligen mitt i skogen..)
Ärr har jag fortfarande, men jag tänker mer så att jag alltid kommer att ha ett minne av Zhalle med mej, eller på mej ;D
Då vare nog bara en olyckshändelse, det spårade ur i hans lilla huvud med alla hormoner och grejer som härjar runt i denna tiden :)
Japp! Många avlsappningsövningar och passivitetsträning!
Åå, stackars dig. Det beror nog på trotsåldern, det är bara att visa att du bestämmer över honom i fortsättningen. Och som Patricia, masas ON OFF övningar. Krya på dej!
