He'll do anything (for skinka)
När jag planerade mitt hundköp kände jag att en lättlärd hund vore ett nästintill måste. Däremot hade jag inget större behov av en intelligent hund (lättlärd och intelligent är två olika saker där, har jag fått lära mig), det var knappt ens önskvärt. Sött småpuckad med en will to please lät bra, tyckte jag.
Sen blir ju saker aldrig som man tänkt sig...
USA's älsklingshundviskare Cesar Milan brukar säga att You don't get the that dog you want; you get the dog that you need.
Jag tror stenhårt på det. Jag var nämligen helt inställd på en löjligt lugn reumatiker-anpassad vovve, helst korkad men lättlärd. Vad fick jag? En hyperaktiv galning som ofta och gärna manipulerar stackars matte med sin Einstein-begåvning.
Nackdelar: Ja, det ser ni väl själva.
Fördelar: Förutom att han är världens häftigaste och goaste hund håller han mig distraherad från alla tankar på sjukdom och hopplöshet (förutom den som gäller hundträning). Jag har inte längre tid att vara sjuk. Hunden måste ut, om jag så ska släpa mig efter honom i rullstol. Det är det där måstet var precis det jag behövde.
Åter till det där om intelligent och lättlärdhet som jag egentligen tänkt skriva om. Jag har nämligen konkreta exempel på hur Texas ofta befinner sig långt ifrån "småpuckad" på en skala. Tyvärr.
Exempel: En förtvivlat sönderbiten matte söker på nätet efter tips på hur man lär hunden att lyssna på "nej" och sluta bitas. Någon menar att det handlar om att belöna vid rätt beteende. Fint, tycker matte. Belöning gillar vi. Alltså får Texas beröm och liten skinkbit då han slutar bitas vid "nej". Texas lär sig löjligt snabbt och matte blir lyrisk... fram till att hon märker att Texas tagit det hela steget längre: Han kommer fram i tid och otid för att tugga lite på matte. Efter några omsorgsfulla tuggor sätter han sig snällt och väntar på skinkan. Suck...
Det är jobbigt med hundar som tycks kunna tänka själva...
Hur länge har du ridit och vilka hästar tycker du om?
Vad tråkigt att förlora hästen :( ... Blev hästen gammal eller? Fullblod är härliga, riktigt snabba! Engelskt fullblod är en av de favoriter, men islänning ligger varmare om hjärtat :)
Red ca 7-10 år av mitt liv, slutade efter jag utvecklade mest av alla i min grupp (red i en dövgrupp) och till slut lärde jag ingenting mer. Fick inte hoppa osv, för de andra i gruppen var inte redo. Så jag slutade, jag skulle egentligen kunnat börja i en hörandegrupp, men det kändes inte riktigt bra. Så där slutade historian. Red istället mycket ut med islandshästar turer efteråt...
Det var jag som skrev innan :$
Ha ha ha! Hundar är smarta, Texas verkar inte vara ett undantag. :) Jag tycker själv det är svårt att lära hundar "vett och etikett" ibland. Idag säger de flesta hundtränare att man ska ignorera felaktiga beteenden och belöna rätt, vilket du gjorde. Fast Texas fick tydligen för sig att du sade "Om du vill ha skinka, så bit mig i handen". :) Det är inte lätt att prata hundspråk, det ska gudarna veta!
Kompis har varit "duktig" på att dra iväg när hon går lös eller dra i koppel (jag fick henne när hon var 1,5 år, så jag vet inte hur hon tränades som valp). Jag har fått lära mig på hundfostranskurser att vid varje "Nej!" så ska man ge ett "Bra!" när de slutar med det dåliga och gör det som man vill. Vilka konsekvenser har det fått tror du?
Jo, varje gång hon har dragit iväg och jag har sagt "Vänta!" och hon gör det, så har jag sagt "Bra!" medan jag har gått vidare. Aj, aj, aj! Varför aj? Jo, nu tror Kompis att "Bra!" betyder "Nu går vi." eller något liknande :S
Suck, vi hundägare lär så länge vi lever, eller hur?
