Vart skickar jag detta?

Kära valpexpert,

I nästan fem lyckliga veckor har jag fått följa min älskade valps utveckling. Han är en tillgiven, kelsjuk liten underbaring och allt jag vill är att han ska få bästa möjliga start i livet. Att vara valpmamma för första gången innebär dock viss osäkerhet. Vi gör framsteg och jag är så stolt över min lilla tuss, men samtidigt har vi några problem som jag alls inte vet hur vi ska hantera.

I början var jag noggrann med att valpen skulle lära sig att kontrollera intensiteten och styrkan i sina bett. Det skedde gradvis och vi använde oss utav "pipa till samt avbryta leken en liten stund"-metoden som fungerade mycket tillfredsställande. Den senaste veckan eller så har detta dock snarare fått motsatt effekt. Valpen hugger tag och liksom ruskar på "bytet" vilket oftast resulterar i en hand som ser ut som en nåldyna. Vi försöker att inte hetsa upp oss, utan istället att ignorera det oönskade beteendet. Att ryta ifrån har vi också provat, men det får motsatt effekt. Det är dock inte alltid lätt att ignorera att man har en valp hängandes med huggtänderna i handen/stumpan/byxbenet, och jag börjar få slut på idéer! Är detta ett övergående valpbeteende eller kan det ha uppkommit i samband med att han fått leka med människor som alls inte hade samma uppfattning om hur hårt en valp ska få bita utan bara tyckte att det var "sött"? Bör jag skicka arga brev till dessa människor samt leva i bitter förvissning om att min hund är förstörd eller finns det någon mer konstruktiv lösning?

Problem nummer två är att valpen numer blivit så pass orädd att det alls inte tycks honom lika viktigt att komma när matte ropar. Vad är roligast; en sjuk matte som står där löjligt viftande och med torra godisar i fickan eller bök på valfri gräsbeklädd fläck? Jag som gärna predikar vikten av att ha pli på sin hund, oavsett storlek, tycker att detta känns smått beklämmande. Vi tränar mycket inkallning och det har länge fungerat över förväntan. Vidare träning, tålamod, koppel och skinka: är det lösningen?

Vi ser fram emot att läsa ditt svar, alternativt att du flyttar hem till oss ett par månader.
Ha en fortsatt trevlig dag!

Med vänliga hälsningar,
Sara och Texas


Kommentarer
Postat av: Carina

Ja tyvärr vet jag inte var du ska skicka det :-) Har tack och lov inte haft några större problem med bitandet, lekte aldrig lekar så att han fick bita i mig. När det gäller inkallning är det nog bara träning och åter träning som är lösningen. De blir döva ibland vid vissa åldrar, märkte det väldigt tydligt på Tyson när han var runt året. Man ska vara roligare och intressantare än allt annat vilket är lättare sagt än gjort. I värsta fall kan du ha en tunn lång lina så kan han inte sticka medans ni tränar in inkallningen. Hoppas det löser sig för er.

2009-11-01 @ 16:12:20
URL: http://tysonochganget.blogspot.com/
Postat av: Malin

Jag hade exakt samma problem med Rexie, men det finns inget att göra mer än ha tålamod. Använd en metod och håll dig till den. Sedan så dröjer det ju inte så länge tills han tappar de urvassa tänderna.

2009-11-01 @ 18:17:04
URL: http://malinjoe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback